Förmodligen fanns folk i dessa trakter redan på stenåldern, för flera tusen år sedan.
Ulf Lundström, Skellefteå museum, skriver: ”Enligt traditionen skulle byn Drängsmark vara anlagd av en dräng från Östanbäck. Men enligt en annan berättelse flyttade en bonde från Östanbäck till Träskbodarna vid Ostträsket och dennes dräng flyttade sedan till Drängsmark. I gamla sägner brukar det ofta finnas en kärna som återspeglar historiska händelser, men det finns ett viktigt undantag och det är sägner som försöker förklara ortnamns betydelse. Människor är mycket kreativa och associerar fritt efter namnens form och försöker hitta saker att koppla till namnet. Så därför stämmer sällan traditioner om namns betydelse.
I förleden av namnet Drängsmark ingår Dräng som Johan Nordlander tolkar som ett mansnamn. Dräng finns belagt som mansnamn några gånger under 1300-talet och 1400-talet. Mansnamnet går tillbaka på det fornsvenska ordet drænger som har betydelsen ’tapper man, gosse, tjänare’, men denna betydelse ingår alltså inte i namnet Drängsmark. Gösta Holm vill även hålla uppe möjligheten av att Dräng är ett tillnamn, dvs. ett tillfälligt efternamn. Efterleden är mark ’nybygge i skog eller på utmark’. Det finns ett stort antal ortnamn i Västerbotten som slutar på mark. Gemensamt för dem är att de ligger ett litet stycke väster om kusten. Sannolikt var byarna ursprungligen nybyggen som grundades från en kustby, i Drängsmarks fall kanske från Ostvik med Östanbäck, Frostkåge eller Kåge. Så kopplingen till Östanbäck i sägnerna kan ligga nära den historiska verkligheten. I förleden ingår så gott som alltid ett nordiskt mansnamn, som då getts under den tid när inte kristna helgonnamn av typen Jon, Lars och Nils hade slagit igenom. Traditionellt brukar namnen tidsbestämmas till tiden före 1300-talets slut”.
Myterna berättar om Kuus som var den förste nybyggaren i Kusmark och som hade en Dräng som gifte sig med hans dotter. För att inte konkurrera om födan så flyttade de en mil norrut och då blev det naturligtvis Drängsmark som blev deras boplats och by.
Det vi med säkerhet vet, är att i ett pergamentsbrev bevarat i Uppsala universitetsbibliotek finns ett utdrag av ”lagmansting med allmogen uti Skelitta socken” den 3/8 1500, där en bonde från Drengmarck är med i lagmansrätten. Det spekuleras därmed i att byn kan ha varit befolkad från 1300 – 1400-talet.
I mitten på 1830-talet byggdes den första sågen i Kvarnforsen.
1873 var den laga delningen av Drängsmarks by förrättad. Ett gigantiskt och grannlaga arbete som tog nästan åtta år att genomföra. Mitt i detta arbete kom nödåren 1867 – 1868 där många for mycket illa och skördarna var små eller obefintliga.
Modernare tider kom och utvecklingen tog fart. För den lässugne rekommenderas boken ”Drängsmarksbygden” som ger en bra bild av livet i och omkring Drängsmark.